Taronga Zoo, Sydney del 2

Djurparkens höjdpunkt var utan tvekan surokaterna. Ni vet, den där söta lilla ökenråttan Timon från ”Lejonkungen”. Dessa små varelser är riktigt livliga och gör allt för att få lite uppmärksamhet. Likaså aporna som tar varje tillfällighet som ges att jävlas med varandra till allmän beskådan.

Givetvis finns savannens kungar, lejonen att beskåda även om de i mitt fall tyckte det var roligare att sova undanskymda. Fallet var likadant med tigrarna. Kattdjuren gav blanka fan i turisterna och tyckte det var mer spännande att gäspa och jaga irriterande flugor. Livsgnistan var så gott som släckt i dessa rovdjurs ögon.

Ta med matsäck eller anordna en picknickkorg för i matväg kommer du inte hitta något annat än lokala snabbmatsställen till överpriser. Hamburgarna smakade oroväckande annorlunda. Kan den minskande kängurupopulationen ha något med saken att göra? Hursomhelst, den enda behållningen var de goda stripsen.

I priset på $ 44 ingår expressbåt från Circual Quay tur och retur, inträde i djurparken och en åktur med gondolen till toppen av Taronga Zoo. Kan du visa upp studentlegitimation beviljas du inträde för $ 30 istället.

Fakta för att liva upp förfester: Det finns en miljon spindlar på varje hektar i hela Australien. Har du som jag en spindelfobi är den befogad då du alltid kommer att ha spindel minst fem meter ifrån dig. Däremot behöver du inte vara orolig över dödliga bett. Senast detta hände var över 40 år sedan.

Text & bild: Tomasz Swiesciak
Länk: http://www.zoo.nsw.gov.au

Taronga Zoo, Sydney del 1

Taronga Zoo är Australiens ledande djurpark. Efter öppnandet 1916 har det växt och är i dagsläget runt 52 hektar stort. Placeringen i Mosman, i utkanterna av Sydneys hamn är utmärkt för dess stora yta. En yta som rymmer mer än 2600 djur - vissa farliga, andra riktigt fula.

Djurparken är konstant under utbyggnad, allt för att rymma fler arter och skapa hem för flertalet av världens utrotningshotade arter. Med tanke på den svarta marknadens efterfrågan efter skinn och den takt vi skövlar elfenben, lär det behövas.

Även om vissa delar var otillgängliga för besökarna under mitt besök återstår det fortfarande mycket att se. Var däremot beredd på att undsätta en hel dag åt detta smått inhumana nöje. Den myriad av gångar som finns till de olika områdena kan närmast ses som en labyrint och du gör klokt i att införskaffa en karta från turistinformationen.

Vill du fotograferas med en koala kan du göra detta vid speciellt utsatta tider. Ett kort bredvid en nedåttjackad koala kostar $ 20. Tyvärr blir det inte mer spännande än så här då dessa djur spenderar i stort sett hela sitt liv sovandes i träd. Notera att du inte får röra djuren utan att få saftiga böter.

Text: Tomasz Swiesciak

Länk: http://www.zoo.nsw.gov.au/

Gatuspaning: The Rocks Backyard

Om du läst artikeln om The Rocks har du även förstått att denna stadsdel utgör Sydneys framsida och kulturhistoriska arv.

Det finns däremot något mörkare som gömmer sig bakom denna framsida. The Rocks mindre glamorösa delar utgörs av förfallna hus och kåkstäder. Det är som att träda in i en spökstad. Lukten av aska, sopor och förfallna fasader penetrerar alla mina sinnen och skickar rysningar nedför ryggraden.

Av en tillfällighet råkade jag hamna i detta skymningsland när jag svängde fel i en korsning på väg hem sent från jobbet. Precis som karaktären i Twin Peaks fick jag plötsligt svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. I iPoden strömmar KING DIAMONDs ”Abigail” på låg volym och förstärker min känsla av att befinna mig i något som skulle närmast kunna förklaras som en Stephen King roman.

Jag är frånskild verkligheten när jag passerar gränd efter gränd. Svaga orangea ljussken lyser upp vägen jag vandrar på samtidigt som dova skratt och kan urskiljas bakom varje hörn. Ur pubarna strömmar gammal 30-talsmusik men de står tomma på folk. När jag väl tror mig veta vart allt sorl kommer ifrån, går jag runt hörnet bara för att upptäcka att det är minst lika folktomt där som gatan innan. Tomma fönster gapar ur sig svärta och inger en känsla av att jag ändå inte är helt ensam. Gåshuden vill inte lämna min kropp. Efter en timmes vandrande hittar jag tillbaka till huvudgatan och tryggheten.

Detta är de mindre trevliga kvarteren som Sydney har att erbjuda och något jag inte rekommenderar att besöka ensam.

Text: Tomasz Swiesciak 2007-12-18