onsdag 12 oktober 2011

Ölsinne

Det spelar ingen roll vem du snackar med på en söndag i Sydney.
Alla kommer att berätta för dig att de är bakfulla.
Oavsett ålder, samhällsklass, nationalitet...

Ordväxlingen bekräftar alltid att helger spenderas drickandes.

fredag 6 maj 2011

söndag 13 juni 2010

Söker Rock

Fick en rekommendation mailad till mig om att gå och se Paul DiAnno i Sydney efter att mina vänner sett showen på The Cave i Sumpan. Nu är den spelningen på The Gaelic på lördag. Sagt och gjort.
Vad tror ni?

torsdag 10 juni 2010

Uteliv i Sydney

I mitt sökande efter en krog med karaktär gick jag runt kvarteret i Surry Hills. Jag har tröttnat på att leta. Puttade in mig själv på the Cricketers Arms. Det tog ett tag innan jag hittade dörren så jag puttade på allt. Det där med att det ofta heter Arms i krognamnen, det kan ju inte vara "armar", det måste vara "vapen" som familjevapen typ... Ja där inne kände jag mig gammal. Baren påminner lite lite om Peppar, med sin kitchighet, färgglada lampor och överlamrat med vykort. Men sen känns lokalen, speciellt däruppe, som en övergiven villa med udda stolar och fåtöljer. De spelade cool music och blandade friskt mellan Dylan och Beyonce. Drunken noodles $11, och Bangers and Mash $15. Ölen under $5. Vid bordet bredvid mig hängde en ensam handväska. Ett par satte sig där med en flaska vin men gick efter att tjejen sett ut att vara på väg att kräkas i några minuter. En tjej hämtade väskan och sällskapet vid bordet bortom snodde resten av vinet. Snittålder 20. Alla variationer av ansiktsbehåring och byxhäng. Diverse knasiga outfits, den ena märkligare än den andra. Väl genomtänkta och planerade för att de nonchalanta ut. Alla olika men på samma sätt. Jag älskade det.

måndag 10 maj 2010

Genrep med FUZZ MANTA






Buss till centralstationen och tåg till Köpenhamn. En lång färd med buss 2A och 10 minuters promenad med karta. Freddy kommer ut och hämtar mig från huvudstadens blåsiga kväll. Förbi entrén genom tegelmuren, förbi en bilverkstad.

När vi närmar oss byggnaden kan jag höra de repande banden i lokalerna brevid. In genom en tung port. Precis innan foten min passerar tröskeln möts jag av den läckra inredningen. Det är så genomombonat att det är svårt att hitta en kal yta. Inte ens taket har sluppit undan det blodröda, krossade sammetstyget.


Pelle och Morten sitter och röker vid vad gemene man skulle kalla “myshörnet”, och matchar det med var sin öl. Jag slår mi
g ner, spänner öronen och gör mitt bästa för att sätta mina kunskaper från Dansk Tv2 på prov. Lene dyker upp en stund senare och plutonen är komplett.



De värmer upp med Mysterious Thoughts från debuten. Det finns inget som helst att kritisera. Det är ögonkontakt och feta grooves. Ribban höjs ytterligare när Lene tar tamburinen och låter den dansa. Tillägget ger det där magiska lyftet, även i den rätt trånga lokalen.



Med den klassiska u
ppsättningen instrument och sång framkallar de otroligt mycket mustigt gung. Ett par låtar senare fortsätter de visa sin numera allt renare musikaliska blandningen. Bort från debutens generösa bit fuzz, mot ett mer klassiskt grepp om 70-tals rocken med den bluesiga flörten. Just detta bluesiga gör att jag sitter i soffan och rodnar av välbehag när de spelar nykläckta Let Me Walk. Stämningen är målmedveten och fokuserad.



Deras frigörande kompott gör mig glad och istället för att tänka på min höjdskräck klättrar jag upp på stegen som står lutad jämte soffan. För goda fotomöjligheter! När de sedan öser med passion och jävlarannamma skrattar jag faktiskt av förtjusning.



Senare finslipas slutet på en låt jag misstänker heter Turn Around. Lene berättar hur hon vill ha det – mer långsamt. Var och en kommer med förslag om hur låten bör avslutas.
Långsamt och utdraget enas de om för denna gång. Efter det vill Pelle justera trummorna på White And More, även den en av de nya alstrena, och provar en rad olika kombinationer.



Sedan blir det paus där snacket går mellan Youtube-tips (sök på “Zakk Wylde & Slash - Voodoo Child“!!) och kommande sevärda konserter.




Därefter fortskrider de med ytterligare förbättringar, med input från samtliga. Förklaringar, förtydlingar och versioner haglar. Någon efterfrågar skärpa i gitarrens början och dämpning mellan sl
agen. Det utförs. Återigen provar de justeringar av slutet på några alster, som om de vill vara säkra på att lämna lyssnaren i “rätt stämning”.



Kvällen har blivit natt och bandet släcker ner efter några avslappnande
bloss. Efter välbehövt sällskap till Metron hamnar jag i “Lufthavnen”. Flygplatsen ekar nästan av bristen på rusande människor, men några stackare med mig står allt och väntar på tåget mot Malmö. Längs rälsen hem till ljuva Skåne gläds jag åt att ha fått uppleva FUZZ MANTAs sätt att skapa musik. Jag tänker tillbaka på intervjun från december och att jag just hört de nya låtarna de stolt berättade om.




Har du vägarna förbi Malmö på onsdag borde du besöka Bodoni (Bergsgatan 20). Då har du nämligen chansen att se FUZZ MANTA live tillsammans med KAMCHATKA från Varberg.








Text & foto: Banesa Martinez
Länk: ww
w.myspace.com/fuzzmanta
Line Up: Morten (bas), Freddy (gitarr), Lene (sång) och Pelle (trummor).
Intervju från december: http://rockharder-life.blogspot.com/2010/02/rockharder-traffar-fuzz-manta-i.html



torsdag 22 april 2010

Bra musik på väg

Roadtrips i Australien i all ära, men busstrafiken i Sydney är ett skämt.
Radio Triple M 104.9 spelar rock.

tisdag 20 april 2010

Har ni vägarna förbi

så ta gärna en flyktsoda i mitt namn och återkom med feedback. Battle of the Tribute bands 2010 pågår nu. I Sverige alltså.
Tisdag kväll är pizza-afton på the Wharf Bar. Tjejen som spelar gitarr och munspel älskar Bob Marley och Tracy Chapman. Jag envisas med att tala om för alla att Eagle-Eye Cherry är svensk varje gång hon kör Save Tonight...