Blixten i Berlin, del 1

Hur går man till väga för att göra det bästa av en 24-timmarsvistelse i ett land där majoriteten av människorna är arroganta, ohjälpsamma och vägrar prata engelska med dig? Jo, man festar järnet och driver med dem.

Tre goda vänner som inte varit med varandra på lång tid bestämmer sig för att spontant göra Tyskland. Det började redan på hemmaplan med uppvärmning på Skavsta flygplats. Denna aktivitet förflyttades sedan till planet där vi med stor sannolikhet fick det klassiska epitetet ”fulla och dryga turistsvenskar”.

Efter 70 minuter i luften landade vi på Schönefeldts flygplats i utkanten av Berlin och här började problemen hopa sig. Tydligen är inte kreditkort av något värde i detta land. Otrevliga butiksbiträden och taxichaufförer som vägrade acceptera VISA gjorde oss stressade över att hinna till vårt, i förväg, bokade hostel.

Höjdpunkten var ändå den tysk-irakiske taxichaffisen som försökte göra sitt bästa med att förstå vårt knaggliga språk. Med en stor portion humor och en precis GPS lyckades han ta oss säkert fram till vårt boende.

Väl framme vid Generator Hostel möttes vi av en inkvartering klädd i stål. Det kunde inte bli mer tyskt vid det här laget. Personalen hade givetvis lyckats sjabbla bort vår bokning och vi fick gott nöja oss med ett rum utan faciliteter. Istället blev vi kompenserade med drinkbiljetter. Nejdå, tänkte vi. Några svaga drinkar ska inte få oss att böja på vår bokning. Det var inte förrän senare vi fick reda på att vi blev kompenserade med sprit till ett värde av 700 SEK.

Ja, men dåså!

Bartenderna var klädda i munderingar som taget ur barnfilmen Byggare Bob. Det enda som egentligen fattades denna kväll var David Hasselhoff i högtalarna och trädgårdstomtar i porslin.

Efter en ordentlig gratisfest bar det av till Alexanderplatz. Efter många felaktiga försök att hoppa på rätt pendeltåg och buss kom vi till slut fram. Vi befann oss nu i Östberlin, de mindre trevliga kvarteren. Vi lyckades möta ett gäng unga killar tog oss till vårt första tyska uteställe. Här spenderade vi hela natten innan en vacker australiensiska tog undertecknad under armen och gav denne en alldeles säregen sightseeing runt de slitna kommunistblocken i jakt på McDonalds.

Länge leve kapitalismen!

Kl 09 var det dags för hotellfrukost och mer seriösa kulturella aktiviteter, helt utan sömn.

Text & foto: Tomasz Swiesciak, 2008-06-17

Länk: http://www.visitberlin.de/index.en.php