Buss till centralstationen och tåg till Köpenhamn. En lång färd med buss 2A och 10 minuters promenad med karta. Freddy kommer ut och hämtar mig från huvudstadens blåsiga kväll. Förbi entrén genom tegelmuren, förbi en bilverkstad.
När vi närmar oss byggnaden kan jag höra de repande banden i lokalerna brevid. In genom en tung port. Precis innan foten min passerar tröskeln möts jag av den läckra inredningen. Det är så genomombonat att det är svårt att hitta en kal yta. Inte ens taket har sluppit undan det blodröda, krossade sammetstyget.
Pelle och Morten sitter och röker vid vad gemene man skulle kalla “myshörnet”, och matchar det med var sin öl. Jag slår mig ner, spänner öronen och gör mitt bästa för att sätta mina kunskaper från Dansk Tv2 på prov. Lene dyker upp en stund senare och plutonen är komplett.
De värmer upp med Mysterious Thoughts från debuten. Det finns inget som helst att kritisera. Det är ögonkontakt och feta grooves. Ribban höjs ytterligare när Lene tar tamburinen och låter den dansa. Tillägget ger det där magiska lyftet, även i den rätt trånga lokalen.
Med den klassiska uppsättningen instrument och sång framkallar de otroligt mycket mustigt gung. Ett par låtar senare fortsätter de visa sin numera allt renare musikaliska blandningen. Bort från debutens generösa bit fuzz, mot ett mer klassiskt grepp om 70-tals rocken med den bluesiga flörten. Just detta bluesiga gör att jag sitter i soffan och rodnar av välbehag när de spelar nykläckta Let Me Walk. Stämningen är målmedveten och fokuserad.
Deras frigörande kompott gör mig glad och istället för att tänka på min höjdskräck klättrar jag upp på stegen som står lutad jämte soffan. För goda fotomöjligheter! När de sedan öser med passion och jävlarannamma skrattar jag faktiskt av förtjusning.
Senare finslipas slutet på en låt jag misstänker heter Turn Around. Lene berättar hur hon vill ha det – mer långsamt. Var och en kommer med förslag om hur låten bör avslutas. Långsamt och utdraget enas de om för denna gång. Efter det vill Pelle justera trummorna på White And More, även den en av de
nya alstrena, och provar en rad olika kombinationer.
Sedan blir det paus där snacket går mellan Youtube-tips (sök på “Zakk Wylde & Slash - Voodoo Child“!!) och kommande sevärda konserter.
Därefter fortskrider de med ytterligare förbättringar, med input från samtliga. Förklaringar, förtydlingar och versioner haglar. Någon efterfrågar skärpa i gitarrens början och dämpning mellan slagen. Det utförs. Återigen provar de justeringar av slutet på några alster, som om de vill vara säkra på att lämna lyssnaren i “rätt stämning”.
Kvällen har blivit natt och bandet släcker ner efter några avslappnande bloss. Efter välbehövt sällskap till Metron hamnar jag i “Lufthavnen”. Flygplatsen ekar nästan av bristen på rusande människor, men några stackare med mig står allt och väntar på tåget mot Malmö. Längs rälsen hem till ljuva Skåne gläds jag åt att ha fått uppleva FUZZ MANTAs sätt att skapa musik. Jag tänker tillbaka på intervjun från december och att jag just hört de nya låtarna de stolt berättade om.
Har du vägarna förbi Malmö på onsdag borde du besöka Bodoni (Bergsgatan 20). Då har du nämligen chansen att se FUZZ MANTA live tillsammans med KAMCHATKA från Varberg.
Text & foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/fuzzmanta
Line Up: Morten (bas), Freddy (gitarr), Lene (sång) och Pelle (trummor).
Intervju från december: http://rockharder-life.blogspot.com/2010/02/rockharder-traffar-fuzz-manta-i.html
Pelle och Morten sitter och röker vid vad gemene man skulle kalla “myshörnet”, och matchar det med var sin öl. Jag slår mig ner, spänner öronen och gör mitt bästa för att sätta mina kunskaper från Dansk Tv2 på prov. Lene dyker upp en stund senare och plutonen är komplett.
De värmer upp med Mysterious Thoughts från debuten. Det finns inget som helst att kritisera. Det är ögonkontakt och feta grooves. Ribban höjs ytterligare när Lene tar tamburinen och låter den dansa. Tillägget ger det där magiska lyftet, även i den rätt trånga lokalen.
Med den klassiska uppsättningen instrument och sång framkallar de otroligt mycket mustigt gung. Ett par låtar senare fortsätter de visa sin numera allt renare musikaliska blandningen. Bort från debutens generösa bit fuzz, mot ett mer klassiskt grepp om 70-tals rocken med den bluesiga flörten. Just detta bluesiga gör att jag sitter i soffan och rodnar av välbehag när de spelar nykläckta Let Me Walk. Stämningen är målmedveten och fokuserad.
Deras frigörande kompott gör mig glad och istället för att tänka på min höjdskräck klättrar jag upp på stegen som står lutad jämte soffan. För goda fotomöjligheter! När de sedan öser med passion och jävlarannamma skrattar jag faktiskt av förtjusning.
Senare finslipas slutet på en låt jag misstänker heter Turn Around. Lene berättar hur hon vill ha det – mer långsamt. Var och en kommer med förslag om hur låten bör avslutas. Långsamt och utdraget enas de om för denna gång. Efter det vill Pelle justera trummorna på White And More, även den en av de
nya alstrena, och provar en rad olika kombinationer. Sedan blir det paus där snacket går mellan Youtube-tips (sök på “Zakk Wylde & Slash - Voodoo Child“!!) och kommande sevärda konserter.
Därefter fortskrider de med ytterligare förbättringar, med input från samtliga. Förklaringar, förtydlingar och versioner haglar. Någon efterfrågar skärpa i gitarrens början och dämpning mellan slagen. Det utförs. Återigen provar de justeringar av slutet på några alster, som om de vill vara säkra på att lämna lyssnaren i “rätt stämning”.
Kvällen har blivit natt och bandet släcker ner efter några avslappnande bloss. Efter välbehövt sällskap till Metron hamnar jag i “Lufthavnen”. Flygplatsen ekar nästan av bristen på rusande människor, men några stackare med mig står allt och väntar på tåget mot Malmö. Längs rälsen hem till ljuva Skåne gläds jag åt att ha fått uppleva FUZZ MANTAs sätt att skapa musik. Jag tänker tillbaka på intervjun från december och att jag just hört de nya låtarna de stolt berättade om.
Har du vägarna förbi Malmö på onsdag borde du besöka Bodoni (Bergsgatan 20). Då har du nämligen chansen att se FUZZ MANTA live tillsammans med KAMCHATKA från Varberg.
Text & foto: Banesa Martinez
Länk: www.myspace.com/fuzzmanta
Line Up: Morten (bas), Freddy (gitarr), Lene (sång) och Pelle (trummor).
Intervju från december: http://rockharder-life.blogspot.com/2010/02/rockharder-traffar-fuzz-manta-i.html
