Inte hade vi lättare för att hitta rätt pendeltåg till Alexanderplatz i nyktert tillstånd. Gårdagens Lützendimma hade fått oss att glömma vilket håll vi skulle åka. Det ska nämnas att tyskarna har ett annorlunda sätt för kommunala transportmedel och innan vi hade lyckats förstå att man INTE köper sina biljetter på pendeltåget hade vi redan lyckats planka flertalet gånger om.Lyckligtvis åkte vi inte dit men min polisstuderande väns moral fick sig en törn…
Efter en halvtimmes irrande fram och tillbaka kom vi fram till Alexanderplatz där vi köpte ett respass på en sightseeingbuss. För € 20 (ca 200 SEK) kan du åka omkring i city och hoppa av och på hur du vill på de femton strategiskt utplacerade hållplatserna. Emellertid kände vi oss smått rånade när vi märkte att det gick att hoppa på bussen utan att behöva visa något respass alls.Mer turist än så här kunde vi alltså inte bli. Sittandes på en buss och lyssnandes på en guidad röst med tysk brytning i ett par hörlurar får en att känna sig ganska dum. De hållplatser vi valde att stiga av på var Brandenburger Tor, den historiska porten som är en av Berlins huvudsymboler. Vidare åkte vi förbi Checkpoint Charlie, den mest kända gränsövergången mellan Öst – och Västberlin.
Höjdpunkten på hela resan var att se den del av Berlinmuren som fortfarande stod kvar i sitt originalskick. Denna historiska plats är en stor turistattraktion och man kan inget annat än att känna förskräckelse och allvar vid detta historiska monument.
Resan avrundades med EM-fotboll på ett steakhouse innan vi stressade iväg till flygplatsen i en taxi med trasig AC och iväg på Ryan Airs trånga flygplan.Text & foto: Tomasz Swiesciak, 2008-06-24
Efter 70 minuter i luften landade vi på Schönefeldts flygplats i utkanten av Berlin och här började problemen hopa sig. Tydligen är inte kreditkort av något värde i detta land. Otrevliga butiksbiträden och taxichaufförer som vägrade acceptera VISA gjorde oss stressade över att hinna till vårt, i förväg, bokade hostel.
Väl framme vid Generator Hostel möttes vi av en inkvartering klädd i stål. Det kunde inte bli mer tyskt vid det här laget. Personalen hade givetvis lyckats sjabbla bort vår bokning och vi fick gott nöja oss med ett rum utan faciliteter. Istället blev vi kompenserade med drinkbiljetter. Nejdå, tänkte vi. Några svaga drinkar ska inte få oss att böja på vår bokning. Det var inte förrän senare vi fick reda på att vi blev kompenserade med sprit till ett värde av 700 SEK.