torsdag 22 januari 2009

I replokalen med CHOKER


Efter en iskall promenad i januarimörkret når jag Frihamnsviadukten. Till tegelhusets replokaler som en gång i tiden huserade THE ARK och THE CARDIGANS. Trummisen Rudan möter upp mig och passar på att nära mig med all möjlig info om replokalen innan vi äntrar CHOKER-mark.

På den fläckiga heltäckningsmattan sitter gitarrist Peter och bassist Tim på huk ovanför den stora högtalaren. Medan de tu hjälps åt att få kombinationen av lödtråd och sladdar på plats, efter förra repetitionens incident, avfyrar jag frågor.

Det hela började med att Tim för ca 4 år sedan raggade musiker. I tankarna låg fokus på sortens musik som tar sig utanför ramarna.
- Att spela jazz i rockens tecken med 60 och 70-talets bluesrock i botten. Genom att improvisera i stunden.
Peter svarade på annonsen som sökte gitarrist med sångförmåga. Rudan, som från och till i 15 år spelat tillsammans i olika konstellationer med Tim, var med som stöd. Han hade egentligen andra planer för sitt trumspelande.



CHOKERs "Cajon"

Trots de dåliga erfarenheterna av kombinerad gitarr och sångare lät Peter, förvånande nog, till och med bättre när han sjöng tillsammans med gitarrspelandet. Funderingar finns dock hos Peter om det inte är en bra idé att skaffa en sångare för att underlätta utsvävningar på gitarren.

Förutom de tre egna låtarna på MySpace-sidan finns det några covers på RORY GALLAGHER och CACTUS. Jag undrar hur ni gör urvalen?
- Vissa fastnar helt enkelt. Men vi strävar alltså inte efter att likna originalen. Banden är från början inte heller så värst fångade utav ramarna utan ganska öppna, säger Rudan.

Jammar ni er fram till nya låtar eller finns det en mastermind i bandet?
- Oftast kommer Peter med idéer eller riff som vi jammar kring. Tim kommer därefter med ytterligare idéer och korrigeringar, säger dom och kompletterar varandras svar.

Högtalarmeckande

Efter att fått frågan om vilken låt jag vill höra när högtalaren väl är fixad, ber jag om CREAMs Crossroads. Därefter avlöser låtarna varann. Vissa är egna alster utan varken namn och text, men med musikalisk substans och sångmelodier som Peter hasplar ur sig som ingenting. Alltigenom musicerandet får jag uppleva trions självsäkerhet i sitt matiga sound. De snackar samma språk vilket ökar samspeltheten. Koklockan vänster om Rudan sprider något magiskt över rummet och Tim groovar loss på basen.

De bestämmer sig för att spela ett RORY GALLAGHER-medley med Walking on hot coals, For the last time och Laundromat. Varav den sista är en låt alla borde lyssna på minst en gång i veckan enligt Peter. Efter första låtens kompetenta gitarrsolo börjar den andra mjukt. Hela tiden finns kontakten och den naturliga interaktionen mellan dom. Tredje låten entrar även den med en självklarhet. Rudans groove-min är oslagbar bakom setet och det märks på hans befriande manér att han spelat trummor sedan 10 års ålder.

Peters pedaler

Bland låtar som THE ALLMAN BROTHERS coverversion av Hoochie Coochie Man och den egna Time Wasted serveras några bassist och gitarrist skämt. Men jag får även veta att, - Ett riktigt bra rep är bättre än ett halvtaskigt gig. Sista given blir instrumentala 3 Sides of the Coin som även den finns på MySpace. Grabbarna ser ut att ha så kul och framträdandet får det att kittla inombords.

En gemensam bekant till trion har sagt "Helt otroligt att sånna jävlar som ni kunnat träffas". Flinandes tänker jag detsamma när jag återgår till den kalla kvällen. En drös musiktips och 10 småsidor fullspäckade med anteckningar senare.


Text & foto: Banesa Martinez
URL: http://www.myspace.com/chokertrio

onsdag 14 januari 2009

Frikyrklig mattant rockar Satan?!


Jag är en Kontrasternas Kvinna. Med det menar jag att jag sysslar med rätt många saker som på ytan kan verka motsägelsefulla. Som att jag är hårdrockare och religionslärarinna, till exempel. Det verkar en del ha svårt att få ihop. Eller att jag gärna hänger i kyrkliga kretsar utan att vara kristen och lyssnar på black metal utan att vara satanist. Vad jag än gör träffar jag mycket kul folk och då kan händelser som följande episod berättar om lätt inträffa. Just nu har jag tagit ledigt från lärarjobbet och pluggar Mellanösternkunskap på distans.

Tanken är att jag ska resa runt i Mellanöstern medan jag gör detta men än så länge är jag kvar i Sverige och bor i Örebro hos mor för att spara pengar. I förra veckan satt jag och pluggade på Universitetsbiblioteket och skulle käka lunch i kantinan där. Mannen jag fick maten av verkade bekant men jag kunde inte palcera honom. Alla jag känner här är är gifta småbarnsföräldrar och jag var säker på att det inte var nån av deras vänner.

Den här killen var stor, skallig, piercad och tatuerad överallt och jag mindes att det fanns ett gäng ”coolingar” i Örebros frikyrka under mina ungdomsår som såg ut ungefär sådär. Så jag frågade honom helt enkelt om han också varit med i frikyrkan eftersom jag så väl kände igen honom?- Jag lovar att det kom rök och ur hans öron när han svarade med ett:

”Nej - det enda sätt jag närmar mig kyrkan på är med t-sprit och tändstickor”!

Jag blev naturligtvis generad och gick snabbt därifrån. I onsdags var det en stor metalhändelse när Nile spelade här, i lilla örebro. Så klart gick jag dit och i entrén till konserthallen ser jag honom igen och då dimper poletten ned! Han är LORD K PHILIPSON, en av metalens mörkare profiler i Sverige, med band som Prodject Hate MCMXCIX som gärna sjunger om allt anti-kyrkligt man kan komma på!!...och nu stod han som arrangör till denna spelning och kände igen mig också, när vi så att säga var i våra ”rätta element”. Herre Gud/Satan vad vi garvade!



Jag hade lärt känna honom via gemensamma kompisar när jag precis flyttat upp till Stockholm för otal år sedan men kunde ju aldrig tänka mig att han jobbade som mattant i Örebro! Och han hade gått runt hela dagen och itrriterat sig på vem den jävla idioten var som kopplat ihop honom med frikyrkan! Så kan det gå när man har många intressen, men ett kul minne blev det och en svinbra konsert var det! För örebroare som är intresserade av Lord K Philipsons vidare arrangemang kolla in Aska productions.

Text: Louise "Teacher from hell" Rickardsson
Länk:
www.askaproductions.net
www.resedagboken.se
Alias: MiddleEastLouise