33 människor i åldrarna sex månader till 88 år. En tysk, en engelsman, en kuban, tre svenskar och resten polacker. Fem nationaliteter. Fem språk. Polsk korv och potatisvodka. Som upplagt för polsk riksdag. Eller ännu värre, som i filmen ”Mitt stora feta grekiska bröllop”.
Minus bröllopet och med antalet fler överenergiska småbarn.
Minus bröllopet och med antalet fler överenergiska småbarn.
Den stora släktträffen nere på den spanska solkusten i Casa Boela (en anspelning på det spanska ordet abuela som betyder farmor och faktumet att husvärdarnas namn är Bo och Elisabet, på polska förkortat Ela) hade planerats ivrigt i månader och flygbiljetterna köpta långt innan. Detta var tidpunkten då alla skulle lära känna varandra och vi skulle få ett ansikte på varandra efter alla timslånga telefonsamtal genom åren.
Med ett klimat typiskt för Sverige i juli och med ett fyravåningshus med jacuzzi, biosalong och trådlöst nätverk gick det ingen nöd för oss som antingen ville lapa sol i trädgården och på balkongen eller bara köra ett valfritt Star Wars-maraton i salongen. Dagarna spenderades med en mañana-mentalitet i bakhuvudet och totalt bortkopplat från allt vad rutin innebär.
Bland alla ölkorvar, paellor och det ofantligt stora intaget av diverse berusningsdrycker fann många släktingar från världens alla hörn varandra och fick för första gången lära känna varandra på helt ett nytt sätt.
Familj är kärlek.
Text & foto: Tomasz Swiesciak, 2008-11-03